Smittspårning
Smittspårning görs av den behandlande läkaren, kuratorn, barnmorskan eller sjuksköterskan. Samtalet går ut på att du ska bidra med kontaktinformation kring vilka du har haft sex med senaste året. Många könssjukdomar ger inte symtom och då är smittspårning det enda sättet att hitta de som själva inte märker att de är smittade.
Vanligen skickar mottagningen ut brev (så kallat partnerbrev) med uppmaning till personen att gå och testa sig. Ingenstans i brevet framkommer vem som lämnat uppgifterna om kontakten. Även om du inte vet fullständigt namn och adress kan det ändå vara av vikt att du försöker komma ihåg så många uppgifter som möjligt när det gäller dem du haft sex med, som t ex smeknamn, arbete, skola, bostadsområde, nationalitet, ålder m m. Vi kan ibland identifiera personer på ganska ofullständiga uppgifter.
Du får själv välja hur dina partner ska kontaktas. Du ringer, du överlämnar brev, läkare/kurator ringer eller skriver brev. Det viktigaste är att din/dina sexpartner på något sätt får reda på att de kan bära på en smittsam sjukdom. Du ska också veta att alla uppgifter du lämnar till din läkare/kurator är sekretessbelagda. Det innebär även att de partner du uppgivit inte kan få reda på att det är du som uppgivit deras namn.
